Kill them, kill them with fire!

Skit i vargjaktens vara eller icke vara. Folk i vargområden gnäller jämt om hur jobbigt det är med varg inpå knuten, men egentligen är det här i Sollentuna de verkliga uppoffringarna görs för bevarandet av skyddsvärda arter. Vår rätt att lägga ut picknickfilten på bajsfritt gräs kränks faktiskt dagligen.

Första gången jag på allvar började fundera kring gässen i Edsbergsparken var för flera år sedan då ett dåvarande kommunalråd berömde sig själv för att han och landshövdingen i god kamratlig anda utövat lite ministerstyre för att se till att Sollentuna fick rätt att döda fler gäss än vad tjänstemännen på Länsstyrelsen ansåg var rimligt. Utöver det obehag jag alltid känner när politiker anser sig stå över grundlagar fick jag mig en tankeställare gällande gässen. Varför bryr sig staten, i det här fallet genom Länsstyrelsen, om kanadagäss? De är ju en art som planterades in i Sverige under 1900-talet och den kan väl knappast vara skyddsvärd? Svaret var enkelt, det är inte kanadagäss som huserar i Edsbergsparken. Det bajs som fastnar i våra skosulor när vi strosar över gräsmattorna vid slottet kommer från vitkindade gäss.

Vitkindad gås är en art som är fredad enligt jaktlagen och upptagen i Bern- och Bonnkonventionerna samt i AEWA. Enligt artskyddsförordningen är det förbjudet att avsiktligt störa fåglarna, särskilt under deras parnings-, uppfödnings-, övervintrings- och flyttningsperioder. Det är också förbjudet att skada eller förstöra djurens fortplantningsområden eller viloplatser. I Sollentuna är det dock få av de styrande som uttrycker glädje eller stolthet över det faktum att en skyddsvärd fågelart hittat en lämplig häckningsplats i vår kommun. Tvärtom söks det med ljus och lykta efter sätt att få fåglarna att sluta föröka sig, flytta eller dö. Inte nödvändigtvis i den ordningen.

Eftersom kommunpolitikerna har målsättningen att göra Edsvik, där slottsparken ingår, till ”en av norra Storstockholms mest besökta attraktioner” står bortdrivandet av gässen högt på den politiska dagordningen. Vi som sitter i kommunstyrelsen har fått utförlig rapport om gässen och både Kultur- och fritidsnämnden och Trafik- och fastighetsnämnden har uppenbarligen också varit involverade i den senaste idén för att freda gräset, plastschäfrar importerade från USA. ”Det är miljövänligt och man slippar döda alla gässen” berättar Anna Franzén, projektledare för Edsviksprojektet, för tidningen Vi i Sollentuna. Den oväntade schäfereffekten beskrivs i fredagens Aftonbladet och ansvarig politiker är snabb att meddela att schäferprojektet inte är politiskt.

Fast plastschäfrarna har inte bara varit ett misslyckande, de har nog faktiskt bidragit till lite fler besökare i området, i alla fall i dag. Många kom som vanligt för att picknicka, mata gässen och beundra de små duniga gässlingarna, men i dag var det också en del som kom främst för att fotograferade de snurrande hundarna.

Återstår att se om kommunen, nu när schäferprojektet nått fasen där man letar syndabockar, ser sig tvungen att ”döda alla gässen” för att ge Edsvik luft under vingarna. Om staten är jobbig och sätter sig på tvären kanske någon politiker kan tänka sig att ringa in en kompistjänst igen?

Eller vänta, kan det kanske vara rimligt att vi storstadsbor ibland får peta bort lite bajs från skorna för att en hotad art ska få en chans att överleva? Förlåt, jag vet inte vad som flög i mig, vi har ju faktiskt valt politiker främst för att någon ska lösa våra fågelbajsproblem åt oss.