I dagarna meddelade Miljööverdomstolen i en dom att Vägverket måste vidta åtgärder för att sänka bullernivåerna utomhus i ett bostadsområde i Huskvarna där E4:an passerar bara något tiotal meter från husen. Åtgärder som s.k. tyst asfalt, sänkt hastighet eller ytterligare plank kan bli aktuellt för att sanera de boendes ljudmiljö även utomhus. Troligen kommer det att kosta en rejäl slant, pengar som Vägverket får spara in genom att ställa in eller skjuta upp andra satsningar.Detta är en stor seger för de bullerstörda i Huskvarna och domen ger en tydlig signal om att buller är ett miljöproblem som vi alla måste ta på än större allvar, även i andra delar av landet. För Sollentunas del tror dock vår miljöchef att domen tyvärr inte förändrar så mycket. Vi är helt enkelt inte tillräckligt utsatta för att kunna jämföras med Huskvarnaborna, i alla fall inte vad gäller motorvägsbuller. Sollentunas envetna kamp för att få Vägverket att lägga tyst asfalt på E4:an kommer dock att fortsätta. En seger har vi dessutom redan vunnit i Sollentunas södra delar. Mången fartglad motorvägsbilist har nog muttrat besvärat över att det nu råder 90 km/h som maximalt tillåtna hastighet där. Fast istället för att få tjura över att bilresan på denna sträcka nu tar 1,2 minuter längre tid skulle de kunna känna lite kollektiv glädje åt den klart förbättrade ljudmiljön för de boende.
Kanske kan även kommunens allra mest bullerutsatta invånare, de i norra Sollentuna, se fram emot lite mer lugn framöver. Länsstyrelsen tittar nämligen just nu, på initiativ av en ensam driftig Vibybo, på en hastighetssänkning även på E4:an norr om Häggvik. Något kommunen till fullo ställer sig bakom. Dessutom väntar många med spänning på Miljööverdomstolens stundande dom om Arlandas tillstånd för flygvägar. Den domen skulle, till skillnad från Huskvarnafallets, verkligen kunna rita om bullerkartan för Sollentunaborna.
