Inför budgetfullmäktige 2010-11-24

Produktion: Bo Wanngård

Onsdag 24/11 intar jag, inte utan en viss stolthet, min plats i kommunfullmäktige i Sollentuna. Det blir en heldag på temat budget för 2011.

Ännu mer om valanalysen

Visst har Göran rätt i sitt svar på mitt förra inlägg, man kan oftast göra mer innanför än utanför ett parti. Alla som lagt mycket av sin energi på att få förändringar till stånd har nog också någon gång lockats av tanken att storma ut och visa fulfingret som Camilla nu gör. Att det krävs tålamod för att få med sig kollektivet och att vissa har begåvats med mer av den varan än andra är också ett faktum.

Vi befinner dock oss i en situation där många människor som beskriver sig själva som liberaler väljer bort vårt parti. I de enkäter som legat till grund för valanalysen har man bl.a. fått svara på om man känner någon som tidigare röstat på FP, men som nu valt ett annat parti. Sorgligt nog känner jag själv flera. Vänner och bekanta vars liberala värderingar helt enkelt inte är förenliga med informationsövervakning, burkaförbud och tron att föräldraengagemang kan tvingas fram av kommunala nämndbeslut om föräldranärvaro i skolan. De har inte bara valt en annan valsedel än vår, de har bekymrat skakat på huvudet åt vårt parti.

Har jag gått i en fälla? Det vill jag naturligtvis inte tro. Jag har alltid förespråkat en ansvarsstimulerande politik och jag känner mig inte rädd att försvara välgrundade uppfattningar, även de som partiet råkar dela med fula fiskar. Dessutom förstår jag att man ibland behöver spetsa till argumentationen för att nå ut medialt med dessa bra idéer och nödvändiga reformer. Fast kanske sitter jag där i snällfällan i alla fall för jag stör mig verkligen på sådant som skillnaden i formuleringarna om BUF-dagar i vårt barnpolitiska program från 2009, ”Se till mig som liten är” och valrörelsens version i ”Tryggare skola” från augusti 2010. Jag erkänner också att jag faktiskt inte har liberala argument som försvarar datalagringsdirektivet och att jag tycker det var djupt beklagligt att vi i valrörelsen frivilligt valde att förknippas med en ickefråga om burkaförbud i skolan.

Göran slår fast att det som behövs är en arbetsgrupp som analyserar samhällskraven i ett långt tidsperspektiv. Jag tror vi kommer att få nöja oss med ett nytt partiprogram, men det är inte fy skam med tanke på hur gammalt det gamla hunnit bli. Förhoppningsvis blir det också, som valanalysgruppen föreslog, möjligt även för personer utanför partiet att delta i det arbetet. Då kommer Göran, jag och Camilla alla att kunna vara med på ett hörn, om vi tror att det hjälper. Om vi tror att någon faktiskt bryr sig om vår syn på vad som skulle kunna göra framtiden bättre än nuet.

Tack till Hankwang som bidragit med bilden.

Inte nöjda...

- Man blir någon man inte var förut, man blir en av de man inte vill vara. Så säger Camilla Lindberg till Dalarnas Tidningar om vad åren i politiken gjort med henne.

En av de våra, en färgstark orädd liberal med ryggrad har lämnat oss och kallar sig inte längre folkpartist. Nyheten kommer samma dag som FP håller partiråd med debatt om partiets valanalys. En debatt som vi vanliga dödliga folkpartister kunnat följa på svtplay (tyvärr plockas den bort vid midnatt). Debatten präglas av lovsångskören, som alltid sjunger på den här typen av möten, men kompletteras faktiskt av några solister som törs ta bladet från munnen och sjunga fram några vackra arior av konstruktivt kritiska sanningar. Sanningar som om de bara hade styrka nog att förmå tränga igenom lovsångens brus skulle kunna hjälpa partiet och Sverige till en liberalare och ljusare framtid. Sanningar som ligger nära Camillas önskan om att partiet ska stå upp för liberalismen, för individen och för sunt förnuft. Inte för en populistisk politik, inte för en hårdare-tag-politik.

Christer Nylander, valanalysgruppens ordförande, lyfter i sitt anförande fram att väljarna inte längre uppfattar oss som ett parti som vacklar hit och dit och jag får intrycket att han och valanalysgruppen finner det positivt. Gunnar Helén bevingade ord, ”att vara liberal är att vara kluven”, verkar alltså inte längre färga allmänhetens syn på partiet.

Även om det förhoppningsvis inte är så illa som Camilla säger i Aftonbladet, att den liberala falangen i partiet är död, är det bara att beklaga att valanalysen och partirådsdebatten inte haft modet att ordentligt penetrera frågan om det går att peka med hela handen när det ligger i liberalismens natur att sökande vackla hit och dit. Kanske har vi blivit de populister vi uppfattas som eller så lever liberalismen fortfarande trots att varken Camilla eller allmänheten ser den. Valanalysen och debatten ger inga svar. Valresultatet och avhopp av liberaler som Camilla Lindberg och Alexander Bard borde dock väcka den viktiga frågan.

Genvägar till det perfekta soundet

Det som först lät som en ganska lätt uppgift blev genast krångligt. Jag har lovat hjälpa mina föräldrar att införskaffa ett hemmabiosystem. Tjock-TVn ska bort och ersättas med en större och plattare med bättre bild anpassad till mammas opererade ögon. För att pappa ska kunna titta, eller kanske främst lyssna, utan att andra blir hörselskadade och/eller galna av det höga ljudet måste TV-ljudet kunna styras över till både externa högtalare och hans hörapparater, samtidigt och oberoende av varandra. Dessutom vore det nog skönt för honom att slippa sitta fast i TVn via den sladd som både folk och djur idag tenderar snubbla över.

Stor platt-TV med bra bild är det minsta problemet, men jag måste ändå tänka igenom skillnaderna mellan plasma, LCD och LED samt konsekvenserna av övergången från DVB-T till DVB-T2 i det marksända digitalnätet. Om dessa i-landsproblem kan man hitta spaltmeter på nätet. Det verkliga problemet är istället att få ordning på ljudet.

Jag har konsulterat hörselskadades riksförbund (HRF), ett otal diskussionsforum på nätet, tillverkare och återförsäljares hemsidor och promenerat till Häggviks handelsplats för att fråga säljare om råd. Tillsammans har vi tänkt så det knakat för frågeställningen är uppenbarligen tämligen okänd i säljarkåren trots att mer än 14% av befolkningen i åldern 16-110 år har en hörselnedsättning och drygt 356000 svenskar bär hörapparat (HRF 2008).

Det finns bra (men dyra) speciallösningar som t.ex. Connectline TV för den som söker hjälp hos en audionom, men i.o.m. att det nu finns TV-apparater med bluetooth hoppas jag vara en annan trådlös lösning på spåret. Bluetooth gör nämligen att man, i alla fall i teorin, kan koppla ihop TVn med hörapparaterna via den streamer för mobiltelefonen som pappa ändå alltid har på sig.

Det är även för någon som jag, i den yngre medelåldern, lätt att känna sig gammal och hopplöst efter i dagens snabba teknikutveckling. Viljan att hålla sig ajour ökar dock när man ser att de tekniska landvinningarna inte bara kan användas till lasersvärdsdueller med iPhones utan faktiskt underlättar vardagslivet för människor. När de dessutom blir så vanliga att de ingår som standardkomponenter kommer det att bidra till ett mer tillgängligt samhälle. Snart kanske pappa kan titta på vilken TV som hellst utan att få skäll för att han ställer upp ljudet så att även en nästa generation drabbas av hörselnedsättningar.

Imogon testar vi i praktiken. Håll tummarna för att det fungerar!