En av de våra, en färgstark orädd liberal med ryggrad har lämnat oss och kallar sig inte längre folkpartist. Nyheten kommer samma dag som FP håller partiråd med debatt om partiets valanalys. En debatt som vi vanliga dödliga folkpartister kunnat följa på svtplay (tyvärr plockas den bort vid midnatt). Debatten präglas av lovsångskören, som alltid sjunger på den här typen av möten, men kompletteras faktiskt av några solister som törs ta bladet från munnen och sjunga fram några vackra arior av konstruktivt kritiska sanningar. Sanningar som om de bara hade styrka nog att förmå tränga igenom lovsångens brus skulle kunna hjälpa partiet och Sverige till en liberalare och ljusare framtid. Sanningar som ligger nära Camillas önskan om att partiet ska stå upp för liberalismen, för individen och för sunt förnuft. Inte för en populistisk politik, inte för en hårdare-tag-politik.
Christer Nylander, valanalysgruppens ordförande, lyfter i sitt anförande fram att väljarna inte längre uppfattar oss som ett parti som vacklar hit och dit och jag får intrycket att han och valanalysgruppen finner det positivt. Gunnar Helén bevingade ord, ”att vara liberal är att vara kluven”, verkar alltså inte längre färga allmänhetens syn på partiet.
Även om det förhoppningsvis inte är så illa som Camilla säger i Aftonbladet, att den liberala falangen i partiet är död, är det bara att beklaga att valanalysen och partirådsdebatten inte haft modet att ordentligt penetrera frågan om det går att peka med hela handen när det ligger i liberalismens natur att sökande vackla hit och dit. Kanske har vi blivit de populister vi uppfattas som eller så lever liberalismen fortfarande trots att varken Camilla eller allmänheten ser den. Valanalysen och debatten ger inga svar. Valresultatet och avhopp av liberaler som Camilla Lindberg och Alexander Bard borde dock väcka den viktiga frågan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar