Visst har Göran rätt i sitt svar på mitt förra inlägg, man kan oftast göra mer innanför än utanför ett parti. Alla som lagt mycket av sin energi på att få förändringar till stånd har nog också någon gång lockats av tanken att storma ut och visa fulfingret som Camilla nu gör. Att det krävs tålamod för att få med sig kollektivet och att vissa har begåvats med mer av den varan än andra är också ett faktum.
Vi befinner dock oss i en situation där många människor som beskriver sig själva som liberaler väljer bort vårt parti. I de enkäter som legat till grund för valanalysen har man bl.a. fått svara på om man känner någon som tidigare röstat på FP, men som nu valt ett annat parti. Sorgligt nog känner jag själv flera. Vänner och bekanta vars liberala värderingar helt enkelt inte är förenliga med informationsövervakning, burkaförbud och tron att föräldraengagemang kan tvingas fram av kommunala nämndbeslut om föräldranärvaro i skolan. De har inte bara valt en annan valsedel än vår, de har bekymrat skakat på huvudet åt vårt parti.
Har jag gått i en fälla? Det vill jag naturligtvis inte tro. Jag har alltid förespråkat en ansvarsstimulerande politik och jag känner mig inte rädd att försvara välgrundade uppfattningar, även de som partiet råkar dela med fula fiskar. Dessutom förstår jag att man ibland behöver spetsa till argumentationen för att nå ut medialt med dessa bra idéer och nödvändiga reformer. Fast kanske sitter jag där i snällfällan i alla fall för jag stör mig verkligen på sådant som skillnaden i formuleringarna om BUF-dagar i vårt barnpolitiska program från 2009, ”Se till mig som liten är” och valrörelsens version i ”Tryggare skola” från augusti 2010. Jag erkänner också att jag faktiskt inte har liberala argument som försvarar datalagringsdirektivet och att jag tycker det var djupt beklagligt att vi i valrörelsen frivilligt valde att förknippas med en ickefråga om burkaförbud i skolan.
Göran slår fast att det som behövs är en arbetsgrupp som analyserar samhällskraven i ett långt tidsperspektiv. Jag tror vi kommer att få nöja oss med ett nytt partiprogram, men det är inte fy skam med tanke på hur gammalt det gamla hunnit bli. Förhoppningsvis blir det också, som valanalysgruppen föreslog, möjligt även för personer utanför partiet att delta i det arbetet. Då kommer Göran, jag och Camilla alla att kunna vara med på ett hörn, om vi tror att det hjälper. Om vi tror att någon faktiskt bryr sig om vår syn på vad som skulle kunna göra framtiden bättre än nuet.
Tack till Hankwang som bidragit med bilden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar