Låt oss säga att en ung kvinna är inskriven på en vårdinrättning för att få cancervård. En stor del av personalen utgörs av nyanställda vikarier eftersom hälften av den ordinarie personalen fått sparken för att de avslöjats med att ha varit drogpåverkade på jobbet. På kvinnans vårdinrättning vårdas samtidigt en man som avtjänar ett tioårigt fängelsestraff för bland annat grova våldtäkter, där han visat exceptionell hänsynslöshet och råhet. En dag låser personalen av misstag in kvinnan ihop med mannen som våldtar henne och hotar strypa henne om hon avslöjar vad han gjort. När kvinnan senare vågar börja berätta för personalen vad hon utsatts för låter man henne inte göra en polisanmälan utan vill istället göra en egen utredning. Låter det här som en vårdinrättning du skulle vilja hänvisas till om du var sjuk? Faktum är att det är sant, eller i alla fall, nästan sant, att det kan vara så här illa inom den svenska vården. I verkligheten var det faktiskt ännu värre för kvinnan led nämligen inte av cancer utan tvångsvårdades för svårt självskadebeteende. Hon var alltså så svårt sjuk att hon inte var fri att avbryta sin ”vård” och lämna vårdinrättningen utan var tvingad av samhället att vara kvar.
Är du är så sjuk och mår så dåligt att samhället fruktar för ditt liv, då är det också samhällets plikt ge dig adekvat vård under säkra och värdiga former. Det ska inte spela någon roll om du vårdas för att din kropp löpt amok och börjat producera cancerceller eller om din sjukdom är psykisk.
När man är med och fattar beslut som berövar en människa sin frihet tar man på sig ett enormt ansvar. Jag har själv suttit i Förvaltningsrätten och varit med om att besluta om tvångsvård av människor med självskadebeteende. Inte i min vildaste fantasi kunde jag föreställa mig att den vård vi dömde dem till kunde vara så här genomusel.
Det känns fruktansvärt att inse att samhället istället för att ge värdig vård till svårt sjuka unga kvinnor, som inte dömts för något brott och som inte utgör fara för någon annan än sig själv, systematiskt spärrar in dem på rättspsykiatriska kliniker tillsammans med våldsbenägna och grovt kriminella män. Det är extra tungt att ta in att jag varit en del av den apparat som utsatt dessa svårt sjuka människor för övergrepp av det här slaget.
