Hälsobringande nätverk

Idag är patientnätverket segt på Karolinska i Solna. I sanning ett i-landsproblem att inte kunna facebooka och slösurfa utan små avbrott då och då under de 5-6 timmar vi idag räknar med att tillbringa på hematologens dagvårdsavdelning. För andra, som tillbringar ännu mer tid på sjukhus och kanske ligger inlagda på isolering i veckor i sträck, är det desto viktigare att ha tillgång till ett fungerande öppet nätverk för att kunna hålla humöret uppe med de oändliga möjligheter som internet erbjuder inte bara i form av livesändningar från prinsessbröllop och fotbolls-VM utan självklart även i form av mejl, bloggar och mötesplatser som facebook. Det vore dumt av sjukvården att underskatta den helande effekten av att på ett enkelt sätt få hålla kontakten med vänner, arbetskamrater och bekanta när man är sjuk. Ändå är det långt ifrån alla sjukhus som erbjuder det vi som är hangarounds på KS har tillgång till. Man behöver t.ex. bara ta sig de få stegen till Radiumhemmet för att vara isolerad från omvärlden och lika illa är det i många andra vårdfastigheter i länet.

Kostnaden för att tillhandahålla öppna nätverk får nog anses försummbara i sammanhanget och även om det finns EU-parlamentariker som vill lagstifta bort överdrivet facebookande så är det knappast ett hot vare sig psykisk hälsa eller landstingsbudgeten. Om man tittar in på facebook-gruppen "Öppet trådlöst patientnät till ALLA sjukhus" (som har över tusen medlemmar) kan man hitta en hel del politiker i varierande kulörer och på båda sidor om den magiska blockgränsen. Fast jag hoppas naturligtvis att någon förståndig folkpartist i mitt eget landsting också orkar driva den till synens lilla frågan om öppna trådlösa patientnätverk.

Nej, nu är det dags att sluta, maken sover och jag måste hämta hit någon som kan byta till nästa blodpåse på droppställningen.

Kanske inte världens viktigaste frågor...

Sista valnämndsammanträdet innan sommaren är avklarat. Vi fattade riktigt tunga beslut idag eller tja, vi bestämde i alla fall, efter en del diskuterande, i vilken ordning valsedlarna ska stå i kartongställen i val- och förtidsröstningslokalerna. Det ni! Det är verkligen synd att de våra i alliansen körde över oss i valnämnden igår när kommunfullmäktige inte hörsammade vår önskan om att få lite mer att göra för arvodet. Nog om detta dock och över till något nästan lika viktigt, nämligen kundvagnar.

En Sollentunabo frågade för en tid sedan vem som ansvarar för att se till att det inte står kundvagnar och dräller runt om i kommunen. När jag fick frågan blev jag helt ställd för visst hade jag emellanåt sett någon förrymd kundvagn, men hen fick det att låta som ett större problem än så. Det visade sig att jag levt i okunskap i min radhusbubbla. På Malmvägen och i Malmparken är snirklande ormlika rader av kundvagnar en del av stadsbilden. Något min selektiva syn förhindrat mig från att notera innan frågan kom upp. Nu däremot ser jag dem jämt när jag rör mig i västra Tureberg och jag förstår verkligen om folk retar sig på dem.

Jag frågade en annan bekant som bott på Malmvägen i flera år om detta kundvagnsfenomen. Hen bekräftade att det var många i området som drog hem sina inköpta varor i kundvagnarna hela vägen från butiken, men sa också att det faktiskt var ganska praktiskt att det alltid fanns kundvagnar att tillgå på Malmvägen. Hen visste nämligen att berätta att även bilburna Malmvägsbor nyttjade dem genom att lasta över t.ex. matkassar i och tog sedan med vagnen upp i hissen till lägenheten. Det må vara hur det vill med de praktiska sidorna, det är ändå inte bra att vagnarna står där de står. Dels är vagnarna missprydande i sig, men de blir inte snyggare av att de dessutom tenderar fyllas med skräp. Senast idag såg jag t.ex en vagn med en krossad TV i. Dessutom tillhör vagnarna självklart butikerna och det borde kunna ses som stöld att ta med dem utanför butiksområdet. Vissa handlare, dock känner jag inte till någon i Sollentuna, har löst problem av det här slaget genom att sätta fotboja på vagnarna, dvs ett elektroniskt lås på hjulen och en slinga i marken som gör att vagnen blir okörbar utanför butiksområdet. Gissningsvis är sådana lösningar för dyra för att få något genomslag och de flesta väljer att åka runt och samla in vagnar istället. Oavsett lösning läggs självklart kostnaderna på oss konsumenter och förfulningsprist får alla i området betala.

När jag uppmärksammar bortsprungna vagnar brukar jag ringa ägaren, men det är det tydligen inte så många andra som gör fick jag veta när jag ringt runt lite till butikerna närmast Malmvägen. ICA Kvantum uppger att de ändå samlar in sina vagnar från Malmvägen ca en gång i veckan och ICA Maxi har en person som gör en räd i området varannan vecka. Andra kunde inte redogöra för hur ofta de ger sig ut, men även de rycker ut och hämtar hem sina förlorade lamm om man bara gör sig besväret att tipsa dem. En förlorad kundvagn kostar dem nämligen inte bara badwill när den står och skräpar utan även mellan 800 och 1200 kronor att återanskaffa.

Så vad blir då kontentan? Är kundvagnarna något som ska belasta skattekollektivet genom att kommunen tar sig an dem? Jag tycker inte det. Jag delar dock gärna med mig av min självpåtagna uppgift att ringa kundvagnsägarna. Om fler klagar kanske butikerna skaffar fotbojor eller ännu hellre, gör ett bättre jobb med att upplysa sina kunder om att det faktiskt inte är ok att ta vagnen med hem och upp i hissen.

För den händelse att du vill hjälpa till har jag satt ihop en liten bra-att-ha-lista med telefonnummer. Som bonus slängde jag in FTI. Det numret ska du ringa om du retar dig på återvinningsstationer i behov av tömning eller städning. För även till detta behövs fler frivilliga.

Nej, nu har jag viktigare saker än valsedelar och kundvagnar att ta hand om. Vi hörs!

Stens ICA Sollentuna Centrum (Ja, ja ICA Kvantum vill de visst kallas): 08-594 707 00

ICA Maxi Häggvik: 08-562 568 00

COOP Konsum Bygdevägen: 08-96 52 96

COOP Forum Häggvik: 08-503 157 00

City Gross Häggvik: 08-623 76 60

Willys Häggvik: 08-623 45 40

FTI (Förpacknings- och tidningsinsamlingen): 0200-88 03 11

Undrar vem som brunnit...

DN rapporterar att katolska kyrkan äntligen har kommit på ett genialt sätt att lösa sina problem med präster som förgriper sig sexuellt mot sin medmänniskor; prästerna får genomlida outhärdliga kval i helvetet. Jamen då så.

Jag blir så genuint trött i hela kroppen av människor som blundar för sitt ansvar i hopp om att någon annan tar hand om skiten och städar upp. Det spelar ingen roll om det är pedofilpräster, grannen som tvättar bilen på gatan, politiker som vältrar över pensionsskulder på kommande generationer eller Stockholmare som kastar fimpar på marken, det finns många sätt att förtjäna sig en plats i helvetet.

Skulle du orka tycker jag du ska lyssna på This American Lifes fascinerande berättelse om den katolske prästen som kommenderades runt för att städa upp efter skandalpräster och om hur han till slut bytte sida och började hjälpa offren istället för förövarna. Han borde ha en eloge. Vad Charles Scicluna, Vatikanstatens utredare i pedofilärenden borde ha håller jag för mig själv.