För en tid sedan kom frågan om krisberedskap att aktualiseras på mitt jobb. Då handlade det om miljödiesel som åldras och när den behöver användas, t.ex. vid strömavbrott, i dieselmotorer på reservaggregat är helt obrukbar. Så var det inte förr. Innan vi började blanda FAME i dieseln för miljöns skull kunde diesel lagras i princip hur länge som helst och fanns där som en plan B. Ett litet exempel på sårbarhet som man antagligen inte märker förrän det är för sent och står där och tittar ner i sörjan av åldrande diesel i motortanken och kliar sig i huvudet undrandes om det finns någon plan C för att få ström till vattenpump, värme och matlagning.
Det är nog så att många lever kvar i tron att det som gick förr går idag också. Att den beredskap vi hade förr, under kalla kriget och med världskrigen i färskt minne, finns än idag. Fast så är det inte, vi lever i en annan tid, en tid med riktigt usel beredskap om något har osmaken att inte fungera som det är tänkt.
Mitt allra första blogginlägg skrevs strax efter ett större strömavbrott 2008 och det handlade om just krisberedskap. Även om det inte framgår i den texten var jag inspirerad av att från en mycket säker källa ha fått beskrivet för mig Sveriges undermåliga krisberedskap på ett annat viktigt område, nämligen flödet av statens pengar i händelse av någon form av större eller mindre kris. Fast vad ska man med pensioner och föräldraförsäkringar till om det inte ens finns mat på butikshyllorna?
Idag skriver Erik Helmersson riktigt bra i DN om vår sårbarhet och om Sveriges generellt usla krisberedskap. Läs det han skriver och läs gärna också mitt blogginlägg från 2008.
Orkar du inte bry dig? Lägg då istället lite kraft på Eriks avslutande fyra tips: ”Köp konserver. Köp värmeljus. Installera vedspis. Håll tummarna.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar