Sveriges beredskap är god: ca 19 miljoner tummar

För en tid sedan kom frågan om krisberedskap att aktualiseras på mitt jobb. Då handlade det om miljödiesel som åldras och när den behöver användas, t.ex. vid strömavbrott, i dieselmotorer på reservaggregat är helt obrukbar. Så var det inte förr. Innan vi började blanda FAME i dieseln för miljöns skull kunde diesel lagras i princip hur länge som helst och fanns där som en plan B. Ett litet exempel på sårbarhet som man antagligen inte märker förrän det är för sent och står där och tittar ner i sörjan av åldrande diesel i motortanken och kliar sig i huvudet undrandes om det finns någon plan C för att få ström till vattenpump, värme och matlagning.

Det är nog så att många lever kvar i tron att det som gick förr går idag också. Att den beredskap vi hade förr, under kalla kriget och med världskrigen i färskt minne, finns än idag. Fast så är det inte, vi lever i en annan tid, en tid med riktigt usel beredskap om något har osmaken att inte fungera som det är tänkt.

Mitt allra första blogginlägg skrevs strax efter ett större strömavbrott 2008 och det handlade om just krisberedskap. Även om det inte framgår i den texten var jag inspirerad av att från en mycket säker källa ha fått beskrivet för mig Sveriges undermåliga krisberedskap på ett annat viktigt område, nämligen flödet av statens pengar i händelse av någon form av större eller mindre kris. Fast vad ska man med pensioner och föräldraförsäkringar till om det inte ens finns mat på butikshyllorna?

Idag skriver Erik Helmersson riktigt bra i DN om vår sårbarhet och om Sveriges generellt usla krisberedskap. Läs det han skriver och läs gärna också mitt blogginlägg från 2008.

Orkar du inte bry dig? Lägg då istället lite kraft på Eriks avslutande fyra tips: ”Köp konserver. Köp värmeljus. Installera vedspis. Håll tummarna.”

En gladare och grönare liberal

Det har nu gått några månader sedan jag lämnade mina förtroendeuppdrag och Sollentunapolitiken. Jag har utöver jobbet hunnit ägna mer av min tid åt familj, vänner och reflektioner, utan att styras av handlingsutskick och en kalender full av politiska möten. Det har varit skönt att få fundera, vända, vrida och syna mina värderingar på ett sätt jag alldeles för sällan tagit mig tid till under mina sju år i Sollentunapolitiken.

Jag är liberal. För den som inte snöat in på ideologier säger ordet kanske inte så mycket, men det innebär att man värnar människors rättigheter och frihet. Människors rätt att tycka, tänka, agera och handla fritt, så länge det inte begränsar andras människors frihet. För mig är det liberalt att inte tvinga in kommande generationer i en framtid där deras möjligheter och frihet begränsas av vår tids misslyckanden på miljöområdet. Faktum är att jag ser miljön som en av vår tids allra största och viktigaste utmaningar.

Jag mår bättre nu än jag gjort på mycket länge och vill åter dra mitt strå till samhällsstacken. För demokratin behöver fler människor som engagerar sig politiskt. Människor av alla de slag. Även sådana som jag som måste hinna med läxläsning, företag, gympapåsar, sopsortering, hundpromenader, storhandlande och vab mellan möten, handlingsläsande, flygbladsdelande och allt det där andra som hör vardagen till i ett politiskt parti. Jag vill bidra med den kompetens jag har, försöka göra Sollentuna liberalare, mer demokratiskt och bättre på att sköta om miljön. Det gör man dessvärre inte slappandes i vardagsrumssoffan.

Sedan några dagar tillbaka är jag en del av alliansens gröna röst. Jag är nämligen nybliven medlem i Centerpartiet. Det känns ovant, men samtidigt roligt och spännande. Dessutom känns det väldigt rätt. För när vissa byter övertygelse för sitt parti, byter jag parti för min övertygelse.

Som en bonus ser jag dessutom fram emot att få arbeta med Anna Myrhed, Centerpartiets gruppledare i Sollentuna. Under de år jag lärt känna henne inom Sollentunaalliansen har hon på ett imponerande sätt slagit vakt om Sollentunabornas intressen, skattepengar och demokrati. Hon har dessutom genom att tydligt och envetet lyfta miljöfrågorna på alliansens agenda väckt en insikt hos många om att Sollentunas miljöproblem med partiklar, buller och nedsmutsade sjöar inte löser sig av sig självt. Påmint om att det behövs en politisk vilja. En vilja som finns hos Centerpartiet.