Det tog en vecka från provtagning tills vi fick besked om makens cancer. Den veckan hade gärna fått vara kortare. Det råder dock brist på cytodiagnostiker, den yrkeskår som har till uppgift att med mikroskopets hjälp upptäcka och diagnostisera cancerceller och då tar även prioriterade prover vad som för de väntande känns som en evighet. Det är naturligtvis inte alls bra och värre verkar det bli i framtiden; pensionsavgångar är att vänta inom yrket.Även om jag varken blivit kretskortslödare eller flygplansmekaniker, vilket var de yrken jag fick prova på under mina praoperioder på högstadiet, vet jag att erfarenheterna därifrån gjorde det lättare för mig att välja teknisk linje på gymnasiet. Väl där uppvaktades vi årligen av sistaårselever från Väg och Vatten på KTH. Studenter som sponsrade av de framtida arbetsgivarna, byggföretagen, åkte runt och lyriskt berättade om sin utbildning och delade ut praktiska almanackor. Några av Landstinget sponsrade studenter från sista året på ”klinisk cytologi” på KI kan jag däremot garantera att vi inte såg röken av när vi åt vaniljmunkar i cafeterian på Rudbeck.
Bland de yrkeskårer vars rekryteringsproblem vi kommer att lida av i framtiden listar Arbetsförmedlingen bl.a. sjuksköterskor, allmänmedicinska läkare, barnmorskor och förskollärare. Då är det extra trist att veta att en ung släkting som aktivt försökt få praoplats på förskola istället erbjudits sin praktiska arbetslivsorientering på det stall där hon redan tillbringar all sin lediga tid.
Visst är det svårt för bristyrken som lastbilsmekaniker, VVS-montör och logoped att konkurrera med betydligt sexigare drömyrken som polis, kändis (!) och musiker hos ungdomar, men jag tror samtidigt att vi på bred front måste arbeta med rekrytering till bristyrken om vi inte vill stå utan geriatriksjuksköterskor och gymnasielärare inom naturvetenskap. Gick det att sälja in byggnadsfysik och trafikstatistik till mig så nog borde samhället med en kraftansträngning kunna övertyga några om att klinisk cytologi is the shit!
Jag skulle aldrig erkänna att jag valde att plugga på Väg och Vatten pga. de glada studenternas säljarbete, men nog mindes jag dem och läste gärna lite extra om utbildningen när det blev dags att söka till högskolan. Väl där träffade jag för övrigt en sådan där glad student, en kille med världens vackraste nötbruna lockar
Det är dags att runda av nu, lägga mig ner och borra in näsan i de där älskade lockarna.
2 kommentarer:
Hej Josefin! Vi känner inte varann, men jag känner med dig och er i denna situation. Jag började min yrkesbana som sjuksköterska på hematologen på Danderyd för länge sedan. Senare fick jag se den vården inifrån på Karolinska och jag är fortfarande mycket imponerad av hur professionellt de arbetar - både då och nu. Och vilka framsteg man gör inom området när det gäller behandlingsmetoder.
Ord är inte mycket att ha i vissa lägen. Det märks att talet utvecklats väldigt sent under evolutionen. Blickar, kroppsspråk att hålla varandras händer. Tänk så mycket mer det säger.
Känn att många tänker på er. Och håller era händer. Så överförs kraft.
Jag har som du vet färska erfarenheter från svensk sjukvård. Är man V.I.P - dvs Very ill Person - då är det verkligen hög klass. Där finns trygghet och massor av hopp.
Bosse
Skicka en kommentar