Tummen upp för bajs i påse, men vi måste ändå bli färre

Två saker fångar speciellt mitt intresse i DN idag. DN debatts varning om befolkningsexplosion och vetenskapsredaktionens artikel om Peepoo (tyvärr inte tillgänglig på nätet). Peepoo har jag läst om tidigare, en kollega på jobbet som för något halvår sedan blev bekant med uppfinningen såg till att även jag förstod det geniala med idén om den hygieniska lilla toalettpåsen som hindrar smittspridning och ger nyttig gödsel. Att denna mobila toalett dessutom skulle kunna bidra till att flickor i puberteten inte slutar gå i skolan är en svindlande tanke.

Jag tycker ordet hjälte är ett av svenskans mest missbrukade, men använder det gärna om Anders Wilhelmsson, Björn Vinnerås och Annika Nordin. Det har de förtjänat för sin fantastiska uppfinning. Jag dristar mig inte till att använda samma ord för befolkningsexperterna med debattartikeln, men jag beundrar ändå deras mod när de vågar gå ut och säga att vi måste bli färre på jorden och att ansvaret vilar även på industrivärldens axlar. Jag delar den uppfattningen, hur politiskt inkorrekt den än är. Det har jag alltid gjort, men varje gång jag försiktigt viskat fram min åsikt har jag omedelbart genomborrats av onda blickar från alla håll. Jag missunnar naturligtvis ingen glädjen av att bli föräldrar, tvärtom, jag vill ge alla den möjligheten och just därför kan vi kanske inte alla få valfritt antal egenproducerade ungar. Det finns få saker som retar upp folk mer än att säga just detta. Det verkar vara en djupt rotad generations-, köns- och kulturoberoende grundvärdering man trampar på. Länge, länge var jag övertygad om att jag ändå ”skulle ta mitt ansvar” och inte föda några egna barn. Aldrig har jag känt mig så ensam om en åsikt som när jag försökte motivera för andra varför jag faktiskt ville adoptera istället för att själv föda mina barn trots att jag är fertil. Jag lyckades faktiskt inte hitta någon, inte ens maken, som förstod mig. Till slut gav jag upp att ens viska om allas vårt gemensamma ansvar för att förhindra en befolkningsexplosion som i framtiden kan komma att leda till otroligt frihetskränkande åtgärder. Nu kanske jag törs börja viska igen.

Jag hoppas faktiskt att det var fler än jag som satte teet i vrångstrupen av att till frukosten få serverat att det nuvarande födelsetalet på 2,6 barn per kvinna skulle leda till att jorden år 2300 ska befolkas av 134 000 000 000 000 (134 tusen miljarder) människor. Det är många, väldigt jättemånga faktiskt. Alldeles för många. Om vi inte tillsammans, på helt frivillig väg, kan hitta sätt att vända trenden ska det tyvärr bra mycket mer innovativa idéer än Peepoo till för att göra det möjligt även för kommande generationer att få uppleva den största glädjen, den att få bli föräldrar.