I lördagens SvD skriver Sanna Rayman på ledarsidan:” I Sderot ligger en lång gul och orange kålmask utsträckt genom lekplatsen, som en kul tunnel att springa i. Men den här färgglada masken är inte bara en plats för lek. Den är noggrant testad, och inne i den kan man gömma sig för raketer.”När jag ser lektunnelns lekfullt gula utsida kan jag inte låta bli att tänka på att jag bara dagarna innan fått veta att det i vårt kvarter startats en namninsamling för att påverka oss politiker att satsa mer på barnens lekplatser. Detta efter att Sollentuna Energi berövat ”hängbroparken” i Skälby barnens älskade hängbro.
Jag har inte ord för att beskriva glädjen över att det största problemet med vår närmaste lekpark är av ett helt annat slag än att barnen behöver en säker tillflykt när vuxna försöker döda dem. Å andra sidan är det lika svårt att i ord klä sorgen att det är vardagen för andra barn, föräldrar och politiker.
2 kommentarer:
Man måste påminnas ibland hur bra man har det.
Därmed inte sagt att våra småfrågor är oviktiga i vår vardag för stunden.
Visst vet jag mycket väl hur viktiga småfrågorna är, för oss alla. Det framgick kanske inte, men bara för att jag blir glad över att ingen riktar raketer på de lekande barnen i Skälby betyder det inte att Skälbybarnen ska bli av med lekredskap utan att de ersätts. Det är fel. Ett mycket mycket mindre fel än att döda barn med bomber, men likväl ett fel. Jag fortsätter nöta in att två fel faktiskt inte gör ett rätt.
Skicka en kommentar