Det är skönt att bli gammal. Att vara ung var för djävligt.

DN har idag en intressant artikel om att Stadsmissionen ger hjälp åt unga män som för att slippa möta verkligheten fastnar i pojkrummet och flyr in i en virtuell värld. Ett växande problem i västvärlden enligt Jan Löwdin, psykoterapeut vid Stadsmissionens nya mottagning för unga män. Jag tycker det är ett jättebra initiativ och jag är alltid tacksam när frivilliga insatser hjälper till när samhället inte har resurser. Extra bra är när de som vill hjälpa verkligen försöker identifiera sin målgrupp och deras specifika problem för att bl.a. ta reda på varför de inte på andra sätt redan sökt eller kunnat få den hjälp de så väl behöver. Det här verkar stadsmissionen verkligen ha jobbat med.

I en i övrigt saklig och bra artikel sticker en mening ut markant. I papperstidningen har man t.o.m. lyft fram den grafiskt för att ge den extra utrymme. De kan i tysthet behålla illusionen om sin egen oövervinnlighet och slipper tills vidare inse att de kanske är medelmåttor, en insikt som verkar vara särskilt smärtsam för pojkar. Meningen är klart olycklig, för rimligen har det inte att göra med tilldelningen X- och Y-kromosomer hur smärtsamt det är att gå från barnets självcentrerade värld till en där man kanske inte ens känner att man duger som man är. Smärtan finns där, oavsett om den tar sig uttryck i att man spelar World of Warcraft om nätterna, lägger ut lättklädda bilder av sig själv på snyggast.se eller skär sig i armarna. Det är att vara ung som gör ont, inte att vara pojke. Sedan kan pojkarna behöva annan hjälp än flickorna med det gör inte deras smärta vare sig större eller mindre.

Kommunmässan i Stinsen

Det har åter varit kommunmässa i Stinsen. Lönehelg bidrog till att påtagligt många rörde sig vid och i montrarna som bemannades av tjänstemän och politiker från våra kommunala nämnder och bolag. En del andra verk och myndigheter som skatteverket, kronofogden och luftfartsverket fanns också på plats. Från scenen bjöd kulturskolan på underhållning och där uppe hölls också en del intervjuer som dock inte förmådde tränga ner genom sorlet från alla intressanta samtal som fördes inne i montrarna.

Själv stod jag några timmar i Miljö- och byggnadsnämndens monter som flöt ihop med kommunledningskontorets. Det blev många långa samtal runt den modell över centrum som likt en godisskål lockade in folk. Jag har fått frågor om garageinfarter, trottoarhöjder, LED-belysning, trafikplanering, scoutlokaler, trafiksäkerhet, handikapparkering, infartsparkering (mycket av den varan faktiskt), Sollentunahem, detaljplaner, översiktsplaner och faktiskt även om varmvattenberedare. En del kunde jag besvara själv och för annat blev insatsen att para ihop de frågande med rätt tjänstemän.

Det finns uppenbarligen ett behov av att både politiker och tjänstemän kommer ut lite bland vanligt folk ibland. Precis som vid förra kommunmässan var det både roligt och lärorikt att på ett avspänt sätt träffa de medborgare som nyttjar våra tjänster och även de tjänstemän som levererar dessa tjänster. Jag rekommenderar alla mina partikamrater att ta sig tiden att nästa gång vara på plats i ”sin” monter en kortare eller längre stund. För det är om inte annat ett utmärkt sätt att lära sig mer om den egna verksamheten.

Passivt hus för aktiva barn

I Miljöaktuellt kan man läsa att det i Österåker byggs en förskola som klassas som passivhus, dvs huset kommer i huvudsak att värmas upp av värmen från barnen, personalen och maskinerna i huset.

- Ju fler personer, desto mer värme alstras som kan återanvändas för att värma upp huset, säger Claes Elehn från NCC, som bygger förskolan. Jag tror inte vi ska tolka hans uttalande som att det är bra med stora febriga barngrupper i förskolorna även om det kanske skulle ge extra fina siffror på den "energiskärm" som gör att barn och personal kan följa energianvändningen i huset. Förskolan Skogslunden kommer att rymma 90 barn och huset ska utöver sin låga energianvändning bidra till miljön genom att användas i den pedagogiska verksamheten för att visa barnen ekologiska kretslopp.

Jag håller tummarna för att Österåkers modiga försök faller väl ut och att det i sinom tid dyker upp liknande förskolor även i vårt eget lite mer försiktiga Sollentuna.

Bosse har varit i farten igen

Granskad eller granskande journalistik?

Jag hoppas ni redan hört om den senaste riksdagsmotionen från de två moderata riksdagsledamöterna Jan R Andersson och Peder Wachtmeister (Foto: Ulrika Vendelbo). Den om att SVT:s nyhetsprogram ska granskas eftersom SVT:s nyheter präglas av en vänstervriden syn. Ni kan läsa om den i SvD, eller läsa den i sin helhet här.

Jan Axelsson, programdirektör för nyheterna på SVT, tror inte att åsikten delas av den moderata riksdagsgruppen i övrigt. Det tror verkligen inte jag heller, men ändå känns tongångarna kring granskande journalistik lite bekanta. För hur var det han sa vårt moderata kommunalråd Rosdahl? ”Vi är självklart jätterädda om vårt varumärke och vill inte ha en betald person som snackar skit om oss.”

Nåja, det är ju i alla fall trevligt att läsa att herrarna Andersson och Wachtmeister tycker att SVT ska fortsätta göra politiska reportage, debattprogram och andra nyhetsrapporteringar med politiska inslag. Det är också trevligt att Andersson faktiskt börjat betala sin TV-licens, för det är ju trots allt den som finansierar de nyheter han retar sig på.

Dubier om dubbar

Det ska bli förbjudet att använda dubbdäck på Söder i Stockholm. Först ut blir Hornsgatan som har stora problem med för höga partikelhalter. Dubbarna sliter loss partiklar från vägbeläggningen och dessa ställer till problem i våra kroppar när vi andas in dem. Att förbjuda dubbdäck lokalt är dock, för att skräda orden, en mindre bra idé. Det är helt enkelt på tok för dyrt och svårt att kontrollera. Att införa förbud utan att ha planer för hur efterlevnaden ska kontrolleras är som att uppmana till demoralisering.

Vi har för höga partikelhalter på vissa ställen i Sollentuna. Det är trafiken på E4an som alstrar merparten av dessa små små cancerogena pyttepartiklar. Är lösningen att lokalt förbjuda dubbdäck på en sträcka av en av Sveriges mest trafikerade vägar? Kanske en partikelskatt som via tullstationer tas ut av alla dubbade bilar som passerar kommunen just på motorvägen? Nej, om forskning visar att dubbar dödar fler än de räddar är det kanske dags att börja fundera kring ett generellt dubbförbud, sådant går nämligen att kontrollera, och eventuellt undanta vissa platser i landet där vi kan visa att dubbar räddar fler liv än de tar. Forskning på andra vägbeläggningar vore inte heller dumt. Nya typer av asfaltbeläggningar dyker visserligen upp på marknaden ibland, men om man jämför de senaste decenniernas utveckling på vägbeläggningssidan med den inom t.ex. nanotekniken kan man undra varför ingen tänker utanför lådan och funderar ut något mindre farligt, mer bullerdämpande och kanske också billigare material att ha på vägarna.

Jag tar Sollentunas partikelproblem på allvar, men lösningen kommer aldrig att vara ett lokalt dubbförbud.

Vill du läsa mer om partiklarna i Sollentuna? Varje år presenteras miljöläget i Sollentuna i form av en mycket läsvärd miljöredovisning. Den senaste hittar du här och tidigare års finns här!

Raketsäker lekpark

I lördagens SvD skriver Sanna Rayman på ledarsidan:” I Sderot ligger en lång gul och orange kålmask utsträckt genom lekplatsen, som en kul tunnel att springa i. Men den här färgglada masken är inte bara en plats för lek. Den är noggrant testad, och inne i den kan man gömma sig för raketer.”

När jag ser lektunnelns lekfullt gula utsida kan jag inte låta bli att tänka på att jag bara dagarna innan fått veta att det i vårt kvarter startats en namninsamling för att påverka oss politiker att satsa mer på barnens lekplatser. Detta efter att Sollentuna Energi berövat ”hängbroparken” i Skälby barnens älskade hängbro.

Jag har inte ord för att beskriva glädjen över att det största problemet med vår närmaste lekpark är av ett helt annat slag än att barnen behöver en säker tillflykt när vuxna försöker döda dem. Å andra sidan är det lika svårt att i ord klä sorgen att det är vardagen för andra barn, föräldrar och politiker.

Koja kräver inte bygglov

Mamma Mu och alla andra kojbyggare kan andas ut; kammarrätten slår i en dom fast att barnens trädkoja inte är bygglovspliktig. En granne störde sig på kojan, eller mer troligt barnens lek, och ärendet har nu varit uppe i kommun, länsstyrelse och länsrätt innan kammarrätten gav prövningstillstånd och slutligen avgjorde ärendet. Det kojbyggande barnet i mig tackar lika mycket som den, i alla fall något, vuxnare miljö- och byggnadsnämndsledamoten. Det är skönt att kojor får vara kojor och att sura grannar inte alltid får rätt.

I Sollentuna betraktar vi i miljö- och byggnadsnämnden för övrigt även lekstugor som lekredskap och sådana kräver inte bygglov. Kan vara bra att veta om grannen gnäller.

P.S. Bilden är tagen 1978 och bara något år senare skulle flickan längst fram på höger sida bygga sin första trädkoja tillsammans med brodern, han som sitter bredvid och håller i hunden. Jag kan inte minnas att vi sökte bygglov.