Om ordet fritid i fritidspolitiker

Jag får ibland frågan hur mycket tid jag lägger på politiken. Det ingår tyvärr i politikerkonceptet att kunna svara undflyende på obehagliga frågor och eftersom jag aldrig skulle våga göra någon tidmätning är det inte svårt att ducka frågan. Jag har dock själv börjat fundera och nu efter sommaren har jag roat mig med att väga mina handlingsbuntar. Inför måndagens MBNau har det kommit 2250 gram handlingar. Det är mer än vanligt eftersom sommaren dämt upp en flod av ärenden. Totalt motsvarar det ca 450 A4-sidor. Dubbelsidiga sådana med text som, även om den är intressant och ibland lättas upp med en och annan graf eller illustration, knappast vinner några skönlitterära priser. Dessutom smygs det alltid in några månadsrapporter och kvalitetsredovisningar som skulle kunna användas i medicinskt behandling av t.ex. sömnproblem eller för att dämpa värk, enligt devisen att man bara känner den kraftigaste smärtan. Det är lätt att säga att den som sig i leken ger får också leken tåla och visst är det så att de flesta av oss finner stor tillfredsställelse i våra uppdrag. Samtidigt är det uppenbart att alla vi som fastnat i politikträsket lever i konstant fara att bli förskjutna av våra förtvivlade anhöriga. Just därför är det skönt att ibland, när handlingshögarna ligger utspridda i hemmet och julklappsboken på nattduksbordet fortfarande har krispigt obrutna pärmar, minnas prefixet fritid i fritidspolitiker. Vi gör det här på vår fritid och ibland är det tillåtet att inte lusläsa allt utan skumma det viktigaste och slappa i soffan med familjen. Ordet fritid får aldrig bli en smärtande påminnelse om vad man tvingas offra utan är ett skydd att gömma sig bakom i tider när kraven blir lite väl många.