Att ikläda sig politikerrollen

Kommunfullmäktig i Sollentuna hade sammanträde för några dagar sedan. På en av de folkvalda fanns en klädsel som inte behagade alla närvarande. Ord som respektlöst har använts för att beskriva den valda ensemblen. Respektlöshet mot kommunens högsta beslutande organ och därmed medborgarna som det representerar. Frågan ställs nu; kan textilier av det här slaget accepteras framöver?

I Göteborgsförorten Lerum hade detta aldrig kunnat ske. Eller jo, det har visst hänt även där, men efter den jobbiga incidenten har partierna skrivit på en frivillig överenskommelse om att ledamöterna framöver ska ha en vårdad klädsel, ett vårdat språk och dessutom sitta still på sina platser under sammanträdena.

För att inte förlora sin egen legitimitet måste politiker, i alla lägen, ha förtroende för att medborgarna klarar av att välja sina företrädare. Vissa röstar bevisligen gärna på ett parti vars representanter är stöpta i en samma form och likt en liten armé klätts i en för partiet representativ uniform. Andra gör andra val och bryr sig kanske mindre om klädsel och mer om att deras representanter är kompetenta, ärliga och fattar välgrundade beslut i linje med de löften som utfärdats. I en demokrati är inget val mer rätt eller fel än det andra och kommunfullmäktige har till uppgift att ge stort utrymme för den bredd av åsikter som finns bland medborgarna. Ett inte oviktigt sätt att ge detta utrymme är att tillåta alla sorters kläder, oavsett om de tydligt speglar väljarnas önskemål och åsikter eller kanske bara vittnar om att bäraren använder sin tid och kraft till andra, och får man anta, viktigare saker än att umgås med sin garderob. Att ge detta utrymme, även om det riskerar lämna fältet öppet för kläder som bevisligen orsakar högt blodtryck hos en minoritet, borde vara viktigare än att hörsamma en enskild grupps önskemål.

Vid högtidligare tillställningar bör klädseln anpassas efter de önskemål som ställs av arrangören, det är ett sätt att visa respekt. Om kommunfullmäktigesammanträden ska räknas till dessa högtidliga tillställningar ska vi komma ihåg att vi är inbjudna dit av medborgarna. Deras viljor om vilken klädkod som ska stå på inbjudan går uppenbarligen isär och kanske är det då bäst för alla inblandade att lägga skattepengar och kraft på annat än att ta reda på och fastställa hur de vill ha det. Kanske skulle vi politiker rent av bli än mer hånade och föraktade om de visste att vi faktiskt diskuterar frågan om vilken klädsel som på bästa sätt visar dem respekt? Om vi frågade dem kanske de skulle säga att vi kan stå i talarstolen med pennor uppkörda i näsan utan att de bryr sig, bara vi fattar bra beslut i de frågor som rör deras liv och vardag?

Kan det vara så att det är lättare att som politiker tala om andras respektlöshet än att erkänna att det är man själv som provoceras av klädsel som visar att andra inte tycker, tänker och värderar samma saker som man själv? För det är ju uppenbart en respektlöshet som vida överstiger den att komma iklädd shorts.

Jag vet att riksdagen tillämpar en heteronormativ förlegad klädkod, men eftersom två fel inte gör ett rätt ska vi absolut inte följa deras exempel i Sollentuna. Jag hoppas att den dagen aldrig kommer då jag behöver vara med och fatta beslut om vad andra vuxna får ha på sig. Istället för att ta efter riksdagen eller Lerum är därför mitt förslag att partierna i Sollentuna gemensamt skriver på en överenskommelse om att tjänstgörande ledamöter ska uppvisa åtminstone normal koncentrationsförmåga. Då skulle vi undvika tomma stolar, sovande ledamöter och sådana för vilka det svartnar för ögonen när ett par shorts kommer in i synfältet.