2012-12-27

En besk, men nödvändig medicin

Image courtesy of Paul at FreeDigitalPhotos.net
Ett parti är aldrig starkare än resultatet i senaste valet. Sedan 1973 har Centerpartiet i princip konsekvent fått färre och färre röster i varje val. Efter kallduschen i valet 2010 gjordes till slut en välbehövlig och smärtsam intern valanalys som identifierade tydliga brister. Brister som vi nu successivt och i raskt takt måste åtgärda om vi inte vill passera fyraprocentsspärren och sopas ut från maktens korridorer.

Partiledning har sjukdomsinsikt och talar om kronisk sjukdom och partiet har ordinerats sig själv flera livsnödvändiga mediciner varav en heter nytt idéprogram. De senaste dagarnas rubriker om ”internt uppror”, ”raseri mot nya Centern” och "Lööf ratas av de egna" vittnar dock om att medicinerna smakar väl beskt för några i partiet. Eftersom jag är av uppfattningen att idéprogrammet är helt avgörande för vår överlevnad kostar jag inte på mig något panikartat flockbeteende. Visst höjde även jag ett ögonbryn åt tidningarnas krigsrubriker om fri invandring och månggifte, men istället för att läsa Aftonbladet satte jag mig och läste de 17 (egentligen bara 14) sidorna. Efter det förstår jag ännu mindre de partikamrater som verkar vilja att ge upp och peka ut syndabockar. Lanseringen av förslaget till idéprogram har partiet skött illa, men innehållet är över lag riktigt bra. Över det finns ingen anledning att skämmas, tvärtom.

De invändningar jag har mot idéprogrammet är inte många eller stora* och jag har haft så många chanser att i den föredömligt öppna processen påverka innehållet att jag inte känner mig ett dugg överkörd eller orättvist behandlad. Att slutprodukten inte till 100% stämmer överens med min livsåskådning är också naturligt. Ska alla ha ett parti som passar perfekt i alla avseenden måste man nog räkna med att det behövs lika många partier som det finns väljare.

De Centerpartister som kritiserar idéprogrammet bör komma ihåg att partiet har att välja mellan att förnyas eller att dö. Det är faktiskt inte svårare än så. Visst ställer nya idéer stora krav på alla Centerpartister när vi ska omsätta idéerna i sakpolitik och förklara sambanden för väljarna, men den som klagar över det förestående arbetet bör komma ihåg att den som inte har lust att arbeta kallas lat. Och visst kommer det att vara fler än Aftonbladets ledarskribenter och våra politiska konkurrenter som retar oss för att vi talar om rättigheter för polyamorösa, utrikes födda och kommande generationer istället för att nedlåta oss till populism, men översittare kommer det alltid att finnas och deras hån får aldrig bli ett skäl att gå med sänkt huvud.

Det lätt att vara rädd i ett parti som står och balanserar på riksdagsspärren, men om vi låter rädslan hindra oss från att berätta hur vi vill att samhället ska utvecklas kan vi lika gärna kasta in handduken direkt. Politik är nämligen att vilja och förslaget till nytt idéprogram för Centerpartiet visar en stark vilja att bidra till ett bättre samhälle även för kommande generationer, en vilja att garantera alla människor skyddsnät och grundtrygghet utan att de fråntas rätten att själva styra över sina egna liv. Den viljan är inte bara idéprogrammets, den är även min. Det gör det lätt att vara Centerpartist, även i tuffa tider som dessa.
___________________
* Till hen som skrev texten under rubriken ”Djur och natur” i idéprogrammet väntar dock ett illvrål så snart jag vet till vem jag ska skicka ugglan.


Inga kommentarer: