Dags att kavla upp ärmarna

Idag begick jag en straffbar handling. Jag diskade degbunken efter gårdagens lussebullsbak. I varmt vatten. I rinnande varmt vatten! Alla som haft hemkunskapsundervisning vet att varmt vatten i samband med disk ska tas till vara genom att tappas upp i diskho eller disklåda och återanvändas. Det finns inget försvar för att diska direkt i varmvattenstrålen. Ty så är det sagt: diskning under rinnande varmvatten är två dödssynder i en och samma handling.

På Häggviksskolan där jag fick min hemkunskapsundervisning levde den som inte hade rent mjöl i diskpåsen i rädsla åka fast i lärarens slumpvisa kontroller. Rejäla avhyvlingar inför klassen var det mildaste straffet. En vän, från en annan skola visserligen, fick sitt i övrigt välförtjänta toppbetyg i hemkunskap sänkt med motiveringen att hen ertappats med just detta: att hastigt ha diskat ett föremål under rinnande varm vatten.

Hemkunskapens målinriktade programmering för 20 år sedan har permanent ändrat min attityd och fått mig att förstå att det är viktigt att hushålla med vatten och energi, men den har bara delvis lyckats förändra mitt beteende. Diskbaljan står för det mesta sorgligt övergiven under diskbänken och jag diskar nästan allt som inte platsar i diskmaskinen direkt under kranen. Jag skäms över det, men jag låter lättjan vinna.

När jag stod där idag med min degbunke i vattenstrålen och lät mig översköljas av dåligt samvete råkade jag titta ut genom fönstret. Grannen tvättade bilen på vägen utanför. En ångande flod av varmvatten uppblandat med bilschampo och allehanda skadliga ämnen från väg, motor, bromsbelägg och kaross rann raka vägen ned i dagvattenbrunnen för direkttransport till Edsviken. Jag blev inte arg, jag blev inte ens full i skratt. Jag blev uppgiven. Det var en ny och obehaglig känsla.

Det är svårt att uppnå en attitydförändring hos sig själv och ännu svårare att uppnå den hos andra. Ändå räcker det inte på långa vägar att vi blir medveta och ändrar attityd. Vi måste ändra beteenden om vi ska klara miljöutmaningarna. Inget är svårare. Inget känns viktigare.