Pappa ska bara gå och återvinna tidningen...

Har du också stått frustrerad i köket när glöggästerna gått hem och funderat över hur du ska sortera den tomma dadelasken? Eller har du råkat i praktgräl med svärföräldrarna om var jacketkronan som fastnade i knäcken ska slängas? Händer det att du är rädd för att gå till din närmaste återvinningsstation för att du inte vill outa för grannarna att du inte har en susning om presentpappret ska sorteras som returpapper eller pappersförpackningar? Nu kan du uppnå den efterlängtade julefriden och slippa all ångest. Sita har nämligen precis lanserat gratisappen ”Källsortera” till iPhone och Android. Den hjälper dig att sortera vanliga saker, som cyklopöga, köttermometer, hundbajs och ID-kort, men har också en speciell del som handlar om julens sopor. Dessutom kan den lätt visa dig alla återvinningsstationer i ditt närområde.

Efter att ha lekt med appen en stund har jag egentligen bara fyra spontana önskemål inför framtida versioner:

• Att direkt från appen kunna rapportera in när man observerat återvinningsstationer i behov av tömning.
• Att guiden tog bättre hänsyn till hur matavfall ska sorteras, det innebär att det både behövs betydligt fler sökord (som ägg, äggskal, kaffesump, majskolvar och annat spännande) och att fraktionen ”Hushållssopor” kompletteras med en ny, ”Matavfall”, om användaren (och telefonen) befinner sig i en kommun där den fraktionen finns.
• Att få guidning till Återvinningscentraler (som Hagby) och sådana lokala företeelser som Miljöbilen.
• Det vore också bra att kunna söka direkt på den fraktion man vill bli av med, dvs kunna söka efter närmaste ställe att lämna t.ex. returpapper, elektronikavfall eller farligt avfall så att man slapp klicka sig runt bland återvinningsstationerna och se vad de tar emot.

Jo just det, nu när återvinningsstationerna kommit att bli den plats dit vi vallfärdar om julen kan det lätt bli lite skräpigt med allt presentpapper, kontokortsräkningar och Aladdin-askar. Orkar du inte vänta på någon eventuell framtida app-version med rapporteringsfunktion går det självklart bra att ringa FTI som ansvarar för återvinningsstationerna. De tar gärna emot rapporter om fulla behållare och förfulande bråte. Så passa på att lägga in FTIs nummer, 020-0880311, i mobilen samtidigt som du laddar ner ”Källsortera”.

Dags att kavla upp ärmarna

Idag begick jag en straffbar handling. Jag diskade degbunken efter gårdagens lussebullsbak. I varmt vatten. I rinnande varmt vatten! Alla som haft hemkunskapsundervisning vet att varmt vatten i samband med disk ska tas till vara genom att tappas upp i diskho eller disklåda och återanvändas. Det finns inget försvar för att diska direkt i varmvattenstrålen. Ty så är det sagt: diskning under rinnande varmvatten är två dödssynder i en och samma handling.

På Häggviksskolan där jag fick min hemkunskapsundervisning levde den som inte hade rent mjöl i diskpåsen i rädsla åka fast i lärarens slumpvisa kontroller. Rejäla avhyvlingar inför klassen var det mildaste straffet. En vän, från en annan skola visserligen, fick sitt i övrigt välförtjänta toppbetyg i hemkunskap sänkt med motiveringen att hen ertappats med just detta: att hastigt ha diskat ett föremål under rinnande varm vatten.

Hemkunskapens målinriktade programmering för 20 år sedan har permanent ändrat min attityd och fått mig att förstå att det är viktigt att hushålla med vatten och energi, men den har bara delvis lyckats förändra mitt beteende. Diskbaljan står för det mesta sorgligt övergiven under diskbänken och jag diskar nästan allt som inte platsar i diskmaskinen direkt under kranen. Jag skäms över det, men jag låter lättjan vinna.

När jag stod där idag med min degbunke i vattenstrålen och lät mig översköljas av dåligt samvete råkade jag titta ut genom fönstret. Grannen tvättade bilen på vägen utanför. En ångande flod av varmvatten uppblandat med bilschampo och allehanda skadliga ämnen från väg, motor, bromsbelägg och kaross rann raka vägen ned i dagvattenbrunnen för direkttransport till Edsviken. Jag blev inte arg, jag blev inte ens full i skratt. Jag blev uppgiven. Det var en ny och obehaglig känsla.

Det är svårt att uppnå en attitydförändring hos sig själv och ännu svårare att uppnå den hos andra. Ändå räcker det inte på långa vägar att vi blir medveta och ändrar attityd. Vi måste ändra beteenden om vi ska klara miljöutmaningarna. Inget är svårare. Inget känns viktigare.