Lånepulkor

Läste just i DN att det så här i sportlovstider finns lånepulkor att susa nedför backen med i Vasaparken. En utmärkt idé, väl värd att ta efter på andra ställen. Lånecyklar och liknande projekt har tidigare visat sig svåradministrerat, men några pulkor på strategiska platser i kommunen borde inte behöva bli en dyr erfarenhet. Främst tänker jag naturligtvis på att det finns många barn som saknar en egen pulka och att vi borde göra allt för att stimulera barns spontanlek, men jag erkänner gärna att jag också för egen del ser ett behov. På hur många av mina sena kvällspromenader i Edsbergsparken har jag inte längtansfullt tittat på pulkabacken och bannat mig själv för att jag glömt stjärtlappen hemma? Tänk vilken lycka om det då funnits en lånepulka! Om snön är kvar imorgon tror jag att jag ska lägga dit en...

Mina två minuter om vad som är viktigast i politiken i Sollentuna

Hellre än att jag bara slänger bort det jag förberedde under fredagen kan ni som vill få läsa det ni inte fick höra:

Politikerkåren har i flera avseenden en annan sammansättning än befolkningen. Andelen kvinnor, unga samt utrikes födda är betydligt lägre bland de förtroendevalda än i befolkningen som helhet. Det är svårt att hitta siffror för våra lokala partigrupper, de som finns representerade i kommunfullmäktige i Sollentuna, men i landet som helhet minskar antalet partimedlemmar. Om trenden fortsätter skulle i princip alla partier snart helt sakna medlemmar. Så kommer det naturligtvis inte att bli, men de minskande partierna är ändå ett av Sollentunas största problem. Vi blir allt färre som skall dela på ansvaret för att kommunen och landet drivs på ett bra sätt och i ett så komplext samhälle som dagens kräver styrandet delaktighet av människor med vitt skilda färdigheter, kunskaper och klokheter för att kunna hitta hållbara och accepterade lösningar.

2007 representerade varje förtroendevald politiker i Sollentuna 312 av kommunens invånare. I runda slängar 200 förtroendevalda delade på 300 uppdrag. Det innebär 1,5 uppdrag per vald politiker och då räknas inte interna uppdrag i t.ex. partiernas styrelser, länsförbund och andra grupperingar in. Jämfört med landet som helhet står sig Sollentuna relativt väl, men tidigare års trend med ett minskat antal förtroendevalda verkar hålla i sig. År 2007 minskade det totala antalet förtroendevalda i landets alla kommuner med ca 7,1% i förhållande till år 2003. I rikspolitiken ser vi tunga namn som hoppar av med motiveringen att politiken blivit en för stor börda att kombinera med familj och livet i övrigt. Vi ser samma sak ske här i Sollentuna även om våra politikers utträde ur politiken sällan skapar några rubriker i tidningarna. Att vi blir färre ökar arbetsbördan på dem som blir kvar och följden blir att vi antingen sliter ut oss, gör ett sämre jobb på våra många poster eller måste hitta mer tid till våra uppdrag och tvingas ta från den som borde läggas på sociala kontakter med familj, vänner, partikollegor och väljare, tiden med människorna som skulle ge oss de välbehövliga signalerna om vilken politik vi bör driva och hur vi bör driva den. Även om en icke försumbar del av befolkningen tycker att vi politiker har mer gemensamt med varandra än med väljarna är kanske sanningen snarare den att de politiker som engagerar sig i sina uppdrag snart inte känner gemenskap med någon.

Partierna är grunden för den parlamentariska demokratin. Fungerar inte partisystemet fungerar inte heller vårt politiska system och ingen verkar hittills ha kunnat presentera en bättre lösning. Problemet med partiernas svårigheter att få nya medlemmar angår inte bara Sollentuna utan hela landet och faktiskt hela Europa, men vi är verksamma här i Sollentuna och borde tillsammans, över partigränserna, göra en kraftansträngning för att ta tillvara det politiska intresse som trots allt verkar frodas i samhället om än just nu i andra former än de traditionella partierna. Gör vi inget för att få fler engagerade i partipolitiken mycket snart är risken uppenbar att hela vår demokrati på sikt vittrar sönder.

Ett stort tack till alla er som hört av er idag, utan ert stöd skulle en fortsättning i politiken inte vara ett alternativ.

Flagga för EU

Idag har jag varit på alliansmöte i MBN och som vanligt kom vi in även på helt andra frågor än de som stod på dagordningen inför kommande arbetsutskott. Denna gång funderade Tomas Franzén (M) på varför det inte flaggas med en EU-flagga utanför kommunalhuset (det kommer att dröja många år innan jag går med på att kalla det Turebergshuset) och det är onekligen en helt befogad fundering. Om nu Sollentunaborna tillsamans utgör en av de tio mest EU-positiva kommunerna i landet och vi politiker vill få kommunens olika instanser ska samlas för att få till ett högt valdeltagande i EU-parlamentsvalet den 7 juni är det fullt rimligt att börja med att flagga för EU. Kanske inte bara vid kommunalhuset utan även på andra platser i kommunen.

En snabb sökning på nätet visar att många kommuner har tagit fram allehanda flaggningsprinciper, riktlinjer för flaggning och flaggregler där EU-flaggan har en självklar plats på de kommunala flaggstängerna. Varför kan inte vi göra som t.ex. Tyresö (som dessutom föredömligt har lagt ut all information på sin hemsida)? Extra positivt i sammanhanget är att EU-flaggan inte är en dyr personalintensiv investering, den får nämligen vaja dygnet runt utan att etikettsivrare behöver få höjt blodtryck. Det är mindre än fyra månader kvar till EU-parlamentsvalet. Hur lång tid tar det innan vi letat oss ner i förråden och dammat av EU-flaggan?

"IT-systemet är ett sorgebarn"

...så säger socialförsäkringsminister Christina Husmark Pehrsson om försäkringskassan som är i blåsväder igen. Efter kritik för långa handläggningstider och utbetalningar om är sena kunde man i helgen i DN läsa om att IT-systemet för självbetjäning är en ekonomisk felsatsning.

Alla som begärt föräldrapenning eller tillfällig dito via nätet kan nog skriva under på att det inte är optimalt för ”kunderna”, speciellt inte om föräldrarna försöker dela på ansvaret för barnet och inte stannar hemma i ett förutsägbart mönster som t.ex. på heltid alla på varandra följande vardagar. Att båda jobbar och är hemma växelvis med barnet kräver både kraft och tålamod att övertyga systemet om. Slänger man dessutom in en mormor eller farfar i den svåra VAB-ekvationen blir systemet helt obrukbart och man måste göra både anmälan och begäran via telefon och blankett.

I min naivitet har jag trott att allt mitt tröstlösa slit framför datorn ändå underlättat för någon handläggare på försäkringskassan för det var onekligen tänkt att underlätta för alla parter. Den illusionen upphörde för några år sedan efter att vi, via datorn, hade begärt föräldrapenning den dag som angavs som den sista för att få utbetalningen samma månad. Pengarna uteblev och vi kontaktade försäkringskassan för att efterlysa dem. Svaret från handläggaren har inte lämnat mig någon ro. ”Om ni lämnar alla uppgifter elektroniskt måste ni göra det tidigare än om ni fyller i en manuell blankett och skickar in. Vi måste nämligen skriva ut era uppgifter och skicka dem till Östersund för inskanning och det tar en dag extra.” Hoppas ni hängde med där, när försäkringskassan har uppgifterna i digital form skriver de ut dem och skickar dem (med posten får man anta) för att skanna in dem i digital form igen. Jag har sedan det beskedet väntat på den dag då systemet måste skrotas och önskat att den som skrev kravspecen vid upphandlingen offentligt togs i örat för detta slöseri med skattepengar, tid och miljö. Ansvariga tjänstemän och politiker borde skämmas de med, för att inte tala om det företag som sålde systemet.

Jag hoppas verkligen att ingen annan än jag drar några paralleller till vårt eget självbetjäningssystem barn.sollentuna.se, för det vore ju jobbigt om vi själva varit med och skapat ett sorgebarn…

Dun, en mänsklig rättighet?

Kalla fakta har rapporterat om hur dunet som hamnar i våra duntäcken, -kuddar och –jackor plockas från levande gäss. Övriga media som DN och SvD hakade genast på ”nyheten”. Veterinären Johan Beck Friis säger ”Gäss upplever smärta precis som människor. Det här är inget annat än kvalificerad tortyr” och det behövs inte en hjärna mer utvecklad än gåsens för att förstå att det är sant. Det är bra att media engagerar sig i frågan, men det borde verkligen inte komma som någon överraskning att det går till så här. Min då treårige son sa när vi skulle köpa honom ett nytt täcke att han absolut inte ville ha ett duntäcke för han ville att fåglarna skulle få ha kvar sina fjädrar. Svårare än så är det inte. Köper du produkter med dun bär du en del av det kollektiva ansvaret för att andra kännande varelser behandlas så här illa. Kanske har du hört talas om att EU snart väntas stoppa importen av hund- och kattskinn? Du kanske rent av tycker att det är välkommet? Det gör inte jag. Jag gillar hundar och katter, men inte mer än andra pälsklädda däggdjur och jag tycker inte att några platsar som bräm. Väljer du att lägga dina pengar på en jacka med pälskrage kan du kanske snart vara lite mer säker på att pengarna inte köpt plågor för en katt eller hund, men du kan vara helt bergsäker på att räven, kaninen, minken eller vems päls det nu råkar vara du valt att klä dig i inte haft ett toppenliv innan den fick äran att inrama ditt ansikte. Om du har någon form av samvete, sluta köp dun- och pälsprodukter!