I bl.a. DN, metro och Aftonbladet har man kunnat läsa om en läkarstuderande som får fortsätta utbilda sig till läkare trots att han dömts för våldtäkt mot barn. Högskolans avskiljandenämnd ser nämligen ingen påtaglig risk att brottet upprepas.
Som nämndeman i länsrätten kommer jag i kontakt med beslut om återkallanden av taxiförarlegitimationer. När våldsbrott begåtts återkallas legitimationen i princip undantagslöst och spärrtiden är minst tre år, ofta upp till 5 år. Om man på sin fritid har uppträtt hotfullt och hårdhänt puttat någon kan man anses olämplig som taxiförare. Trots att lagstiftarens stränga syn i många fall leder till personliga tragedier med förlorad anställning och försörjningsmöjlighet, väger alltid taxipassagerarnas trygghet och säkerhet mycket tyngre än förarens behov av legitimationen. Risken att brottet upprepas diskuteras sällan ingående då lagen är tydlig, ett våldsamt beteende kan inte kombineras med ett arbete som taxiförare. Jag delar helhjärtat lagstiftarens syn.
Läkare och taxiförare kan tyckas vara väsensskilda yrken, men vi lämnar i hög grad ut oss till båda och har därför ett stort behov av att känna förtroende för utövarna. Av HANs beslut i fallet med läkarstudenten kan jag inte dra någon annan slutsats än att patienters trygghet och säkerhet är något som är underordnat rätten att fullfölja en påbörjad läkarutbildning. Grovt tillspetsat kan man kanske också konstatera att man har anledning att känna sig säkrare i en taxi än på läkarbesöket. Det är skrämmande att lagstiftningen är så spretande, både vad gäller att tillgodose vårt behov av trygghet och i sin syn på rätten till en yrkesutövning. Det står helt enkelt inte rätt till med lagstiftningen när någon som våldtagit ett barn skulle hindras från att få köra taxi, men tillåts bli läkare!
Som nämndeman i länsrätten kommer jag i kontakt med beslut om återkallanden av taxiförarlegitimationer. När våldsbrott begåtts återkallas legitimationen i princip undantagslöst och spärrtiden är minst tre år, ofta upp till 5 år. Om man på sin fritid har uppträtt hotfullt och hårdhänt puttat någon kan man anses olämplig som taxiförare. Trots att lagstiftarens stränga syn i många fall leder till personliga tragedier med förlorad anställning och försörjningsmöjlighet, väger alltid taxipassagerarnas trygghet och säkerhet mycket tyngre än förarens behov av legitimationen. Risken att brottet upprepas diskuteras sällan ingående då lagen är tydlig, ett våldsamt beteende kan inte kombineras med ett arbete som taxiförare. Jag delar helhjärtat lagstiftarens syn.
Läkare och taxiförare kan tyckas vara väsensskilda yrken, men vi lämnar i hög grad ut oss till båda och har därför ett stort behov av att känna förtroende för utövarna. Av HANs beslut i fallet med läkarstudenten kan jag inte dra någon annan slutsats än att patienters trygghet och säkerhet är något som är underordnat rätten att fullfölja en påbörjad läkarutbildning. Grovt tillspetsat kan man kanske också konstatera att man har anledning att känna sig säkrare i en taxi än på läkarbesöket. Det är skrämmande att lagstiftningen är så spretande, både vad gäller att tillgodose vårt behov av trygghet och i sin syn på rätten till en yrkesutövning. Det står helt enkelt inte rätt till med lagstiftningen när någon som våldtagit ett barn skulle hindras från att få köra taxi, men tillåts bli läkare!
4 kommentarer:
Jag är kluven i frågan.
Jag tycker det är olustigt hur media och samhället ibland riktar in sig på vissa företeelser och skapar i sig osäkerhet och medborgarskydd. På 90-talet så var det suspekt för män att arbeta på dagis vill jag minnas.
Jag vill såklart inte att mina barn ska ha en pedofil till läkare, men inte heller till exempel en religiös fanatiker som kan antas skriva böner på recept mot magsmärtor.
Vänder man på det så funderar jag på vilken yrkesgrupp som passar för någon som är dömd för brottet X. Jag har inget bättre svar där utom att man måste se individen efter avtjänat straff.
Som Överförmyndare har jag samma princip att följa som Josefin redogör för när det gäller taxiförare. Den som finns i brottsregistret eller hos kronofogden kan inte komma ifråga som god man eller förvaltare.
Naturligtvis måste det vara så, när det gäller personer med känsliga förtroendeuppdrag.
Samtidigt är det ett problem om den principen blir alltför omfattande på arbetsmarknaden. Då hänvisar vi ju dem som dömts och fullgjort sitt straff till fortsatt utanförskap. Vad blir det då av den socialliberala principen om en andra och tredje osv chans?
Lagar är levande och behöver ständigt ses över och snyggas till. Det är medias uppgift att uppmärksamma oss på lagstiftningens brister så att vi alla tillsammans kan diskutera och ändra dem till något majoriteten kan acceptera och ställa sig bakom.
Självklart tycker jag att människor skall få en andra och tredje chans här i livet och det är ett oskick att så många arbetsgivare begär utdrag ur brottsregistret vid nyrekrytering. Även på det området finns uppenbarligen förbättringspotential i lagstiftningen. När det gäller känsliga yrken, dit läkaryrket absolut måste räknas, vidhåller jag dock att bedömningen skall utgå från brukarnas säkerhet och trygghet (som är två helt olika saker) och inte yrkesutövarens behov av arbetet. Så sent som igår tyckte DNs ledarskribent att man diskvalificerade sig för läkaryrket genom att vägra ta i hand, men sanningen är den att vår lagstiftning inte ens drar diskvalificeringsgränsen vid pedofili. För lågstatusyrket taxiförare har samhället sett sig nödgade att ta till spärrtider om 3-5 år och jag kan inte förstå varför vi väljer att behandla den inflytelserika läkarkåren så mycket mildare.
Frågan om den våldtäktsdömde läkarstudenten är inte avgjord ännu. Nu överklagar Lunds universitet beslutet från Högskolans avskiljandenämnd. Kanske också att domen kan bli ett fall för Högsta Domstolen. Tingsrättens dom blev fängelse i 2 år medan Hovrätten gav skyddstillsyn med behandlingsplan.
Problemet är att det hittills varit svårt att avstänga en elev under utbildning. Inte ens den student som dömts till 11 års fängelse för mord kunde avstängas från Karolinska Institutet då hans bakgrund blev känd. Det som stoppade hans vidare läkarstudier var det faktum att han blivit antagen på felaktiga grunder. Gymnasiebetyget var förfalskat.
Läkarförbundets ordförande har uttalat sig i pressen och säger att det är högst osannolikt att en person som dömts för övergrepp mot människa eller begått ett våldsbrott får läkarlegitimation av Socialstyrelsen. Då verkar det ologiskt att personen i fråga ska få fullfölja läkarutbildningen till ingen nytta.
Patientsäkerhetsutredningen som nu pågår ska lämna sitt betänkande den 17 december i år. De har fått tilläggsdirektiv om att utreda om Socialstyrelsen ska kunna kontrollera i belastningsregistret innan legitimation utfärdas. De kommer också att "föra ett resonemang om att det ska finnas större möjlighet att avskilja personer än vad som tycks vara fallet idag, säger utredningens sekretare Per Anders Sunesson. Här finns mera påverkansarbete att göra!
Skicka en kommentar