Posters och paradigmskiften

Jan Björklund ser glad ut där han står i Häggvik och hans budskap om nobelpriser och klassrum är helt ok, men jag fnissde ändå lite när jag såg affischerna. Ett citat om ett parti med en politisk kultur som bejakar posters med partiledaren, ur en krönika av Lars Petterson i Södermanlands nyheter om Liberati och Folkpartiet, poppade nämligen upp i huvudet. Läs den!

App app app!

- Vad är det på TV? frågade maken utan att lyfta blicken där han satt och förstrött slösurfade i vardagsrumssoffan.

Jag greppade min iPhone och klickade på 'TV.nu'-appen. Det var dock inte listan på aktuellt TV-utbud som fångade min uppmärksamhet utan en banner från Centern. Hur gärna hade jag inte sett en blåklint där istället för den där hånleende klövern?

I förra årets val nåddes jag av partiernas annonser på TV, i radio, tidningar (både pappersversioner och på nätet), via brevlådan och affischer samt på Spotify och Facebook. I år nås jag tydligen dessutom via mobiltelefonens appar. Tre partier, (C), (KD) och (S) har t.o.m. skaffat helt egna appar. Fast som tur är för oss som hejar på andra lag är de inte några höjdare. Centern låter dig testa hur mycket Maud du är (53% i mitt fall) samt bjuder på Mauds bok som ljudbok (bra mervärde), Kådisarna har en massa obegripliga och trista Göran-citat och snabblänkar till den store ledarens Twitter, Facebook och Spotify-spellista. Sossarna har satsat på att hjälpa dig hitta närmaste förtidsröstningslokal, men glömt bort att få fram ett budskap.

Köpt reklam är bara en liten, liten del av hur man når ut. De andra sätten är självklart viktigare. Jag hoppas dock innerligt att mitt eget parti förstått vikten av att satsa en del av reklambudgeten till att finnas på plats där folk faktiskt befinner sig. Vilket oftare är i soffan än i valstugan.

Bara bröst bakom burkan?

Tänk om en kvinna på Rudbecksskolan, lärare eller elev, tröttnar på svett under brösten och på gymnastiklektionen hivar av sig tröjan och låter behagen skumpa fritt. Står det då rektorn fritt att säga ifrån? Om någon annan dessutom tar anstöt av dessa blottade kvinnliga former, kan hon då rent av vänta sig att åka dit för förargelseväckande beteende enligt brottsbalken 16 kap. 16 §? Kan det dessutom vara så att det idag faktiskt är ok av skola och rättssamälle att behandla hennes bara överkropp annorlunda än en mans?

Jag tycker det vore bra om man förtydligade dagens uppenbarligen svårtolkade lagstiftningen så att alla som undrar vet om det är ok att visa brösten i det offentliga, eller att dölja sitt ansikte i skola och förskola, för rättsläget är faktiskt oklart på båda områdena. Det finns dock åtskilliga viktigare frågor att diskutera just här och nu, i pågående valrörelse. Skulle ett liberalt parti ändå välja att engagera sig i en av dessa två näst intill hypotetiska ickefrågor borde det antagligen vara den som handlar om brösten för där finns det ett jämställdhetsproblem, men nej, Björklund ger spontant och oprovocerat burkafrågan utrymme och det får mig att vilja ge honom onda ögat. För samhället blir inte liberalare av att vi gör främlingsfientligheten till en valfråga, även om vi kanske får några röster extra från folk som råkar rösta på oss, inte för att vi är utan trots att vi är liberala.

För den som undrar, jag tycker det är trevligt att se andras ögon och leenden. Jag gillar också att få ta del av dubbelhakor, celluliter, tatueringar, gäddhäng, myggbett och t-shirtsolbrännor. För vet ni vad, jag gillar människor i alla former och färger, med eller utan kläder. Dessutom tror jag att om vi bara gemensamt skakar av oss lite fler av våra tyngande normer så går det säkert finfint att både undervisa och undervisas oavsett om man gillar att vara spritt språngande naken eller draperad från topp till tå.

Fast säg inget till Janne, för självklart borde jag vara kravliberal på det där sättet som vi håller tummarna för går hem i stugorna.

(1 2 3 4 5 6 7 8 9)

Grisen i säcken och telefonnumret på papperskorgen

I september kan Sollentunaborna välja att lägga sin röst på Sverigedemokraterna i kommunalvalet, men vad är det egentligen (SD) hoppas uppnå här i Sollentuna genom att bli invalda i kommunfullmäktige, nämnder och bolagsstyrelser? Rimligen borde det väl handla om partiets profilfråga, invandringspolitiken? Kanske tycker man att Sollentuna ska ta emot färre ensamkommande flyktingbarn? Eller har man förhoppningar om att från norrorts polisnämnd vilja ta tag i partiets andra huvudfråga, den om krafttag mot den organiserade och upprepade brottsligheten? På riksplanet talas det om att satsa på pensionärer, men vilka frågor vill man driva i vård- och omsorgsnämnden här i Sollentuna?

TV Sollentuna har publicerat det lokala partiprogrammet för (SD) och redan tidigt i texten borde Sollentunabon som överväger att lägga sin röst på (SD) i kommunalvalet dra öronen åt sig. Det står nämligen i klartext att det inte är Sollentuna som står högst på agendan för denna lokalavdelning utan att det är riksdagsvalet som har högsta prioritet. De lovar i alla fall att inte lämna några stolar tomma i kommunfullmäktige, om de får några. Något som får anses vara det absoluta minimikrav väljarna kan ställa på sina företrädare.

Vidare framgår att man i Sollentuna över lag är nöjd med den politik som bedrivs av både alliansen och oppositionen, som man anser "gör ett bra jobb". Helt i linje med detta gillas också öppna nämndsammanträden, något som dock redan tillämpas i Sollentuna. Även önskemålet om att fler kommunala handlingar ska finnas på nätet blir svårt att driva eftersom det redan är på gång. Frågorna om framtida bostadsbyggande i kommunen och om pendeltågsstationen borde döpas om från Sollentuna till Tureberg lyfts fram som viktiga att diskutera med Sollentunaborna, men samtidigt får vi tyvärr inte veta vad en röst på Sverigedemokraterna innebär i just dessa två frågor.

Faktum är att det enda vi får veta om vad (SD) på den lokala politikarenan i Sollentuna står för är följande:

• Att man gillar privata aktörer och kommunala verksamheter på entreprenad.
• Att Sollentunahems hyresgäster även fortsättningsvis borde ges möjlighet att köpa loss sitt boende, men att man dock inte vill ha likabehandling av kommuninvånarna utan förordar att Malmvägsborna ges förtur med fördelaktiga villkor.
• Att man vill att kommunen stöttar nya företag med bokförings- och deklarationshjälp.
• Att det borde skapas beredskapsjobb för arbetslösa ungdomar i gymnasieåldern.
• Att Sollentunas politiker borde besöka skolor och diskutera demokrati.
• Att det borde finnas ett telefonnummer på papperskorgar.

På Sollentunanivå är (SD) ett missnöjesparti, men eftersom man inte har så mycket att vara missnöjd med i Sollentuna vill man alltså in i kommunfullmäktige för att diskutera namnet på en pendeltågsstation och telefonnummer på papperskorgar. Hur de tänker ställa sig i alla andra små och stora lokala frågor under mandatperioden får inte väljarna veta, men meningen "När vi kommer in i fullmäktige gör vi det med öppna sinnen och inte med några låsta positioner." stärker ytterligare insikten att en röst på (SD) i kommunalvalet vore att köpa grisen i säcken. En gris som dock visat sitt fula tryne i andra sammanhang.